Hjärntumörresan

Ja så var det söndag den 3 juli. Men dagen flöt på som vanligt cortison tre gånger om dagen koll av blodsocker och tempen.Frukost kl 7. Dagen innan hade jag frågat syster om jag kunde få permission för att med Oscar eller Marcus gå en vända ner på stan. Ansvarig läkare skulle besluta och jag skulle få ett besked på förmiddagen. Syster kommer in och ger besked på förmiddagen det blir ett absolut nej att lämna sjukhuset, däremot kan jag med anhöriga få gå ner till cafeterian. Läkaren bedömmer att tumören är så stor att det kan finnas risk för kramper. Nu forstår jag helt fullt varför jag ej kunde få permission för att gå på Peace and Love. Marcus och Carolina kommer upp strax efter 12 och vi går ner till Cafterian. Köper en tidning, ett äpple och det jag var sugen på en Magnum glass. Vi sitter i Cafeterian och myser en stund innan vi går tillbaka till avdelningen. Under dagen ringer jag och pratar med de vänner som varit på Peace and Love konserten de flesta var eniga att Dylan var lite av en besvikelse men Hoola Bandoola band var suveräna och de var ju också en av mina absoluta favoriter men de har jag ju sett live tidigare många gånger. Det kändes inte så tungt att ha missat Dylan trots allt. Jag hade ju under lördagen lyssnat på hans gamla låtar på Spotify och fått en dos Dylan där. Så det kändes inte så sorgligt att jag missade Dylan får väl ta han en annan gång han håller nog på några år till. På kvällen Skypar jag med Anna och får var med när lilla Lukas badar helt fantastiskt att se han höra hann och gosa med honom. Han sträcker sig mot laptopen och vill nog känna på morfars skägg han ler med hela munnen. Lukas vänta bara morfar kommer hem snart och i vinter ska vi träna skridskor och skidor. Jag ska åka minst ett Vasalopp med alla barnbarnen också. Värre blir det med att ta på mitt skägg då jag kommer att bli helrakad runt hela skallen innan operationen.