Hjärntumörresan

Jag ligger ute i yttersta korrioren vid utgången för att en transportör ska komma och föra mig till magnetröntgen. Då plötsligt hör jag två mycket välbekanta röster, Elin och Jonas. Äntligen får jag träffa Elin efter operationen, höra, känna och krama henne. Vilken lycka, tårarna rinner av lycka och glädje. Men sen var jag tvungen åka till röntgen, men vi sågs sen såklart inne på avdelningen igen.

De äter mat medans jag äter lite blåbärssopppa och skorpa till lunch, eftersom jag varit dålig i magen idag och kräkts. Men det är sådant som kan komma efter operationen, men det är bara bita ihop kämpa. Vi sitter och myser samt småpratar, det här var verkligen en alldeles underbar överaskning.

Ps. Jan-Eric ligger nu i rum 13

Elin och Jonas kom på besök, vilken superbra överaskning!